fredag 4 september 2020

Vette sjutton om det blev nåt svar

Häromdagen inledde jag ett inlägg med frågeställningen om jag förändrats nåt i samband med pandemin det har jag förmodligen. Om det är till det bättre eller sämre vete sjutton, men längtan efter att få beröra och bli berörd finns kvar. Självklart beröra både fysiskt och själsligt. Så om det blev nåt svar på frågan är tveksamt, men vi har nog alla förändrats på nåt sätt av detta.

Dagens djupa fundering handlar om nåt helt annat. Idag funderar jag på droger av olika slag. För det första firade jag 10 rökfria år häromdagen, sen har jag precis avslutat en reningskur/halvfasta på 14 dgr för att bryta med mitt sockersug och komma in i mer sunda matvanor igen. Har en liten viktökning att ta hand om innan det går för långt. Vill egentligen inte att vikten ska vara så viktig i mitt liv, vill helst känna att jag är okej som jag är, men eftersom jag tappat över 30 kg tidigare och mår bra av den förändringen vill jag ju inte hamna där igen. Alltid en kamp och jag är en tröstätare, så jag har lite att jobba med. Tack och lov stannar ju mina problem i och med detta.

Tyvärr finns det andra som inte har det lika lätt. Som har lite annat sug än socker och jag mår så dåligt av att se hur de far illa. De själva far illa, barn far illa, anhöriga far illa och det gör ont i mig. Att leva med nån som har exvis alkoholproblem är inte skoj för nån. Att alltid gå på helspänn för vad som komma skall. Förmodligen lite av samma känsla som kan upplevas om man lever med någon som är våldsam. Ofta hänger ju det även ihop. Nu ska jag inte grotta ner mig mer i detta just nu. Kanske blir det mer en annan gång.

Spretigt inlägg denna gång, vet inte varför, bara blev så...................

Nästa gång ska jag kanske beröra singellivet......om jag har feeling det vill säga.

Tjillevippen

onsdag 2 september 2020

Vem är jag?

Ja vem är jag i detta nu? Har jag förändrats av pandemin? Har jag förändrats pga att jag blivit äldre? Har jag förändrats över huvud taget?

                                              

Funderar över dagsrutiner.....ja jag tar det lite lugnare på morgonen, behöver ju oftast inte dra iväg nu längre när jag jobbar mestadels hemifrån. I sexsnåret rasslar jag ut i morgonrocken, hundarna vill ut och kissa och sen vill de ha mat. Efter det drar de vanliga morgonrutinerna igång och till slut sitter jag med frukosten vid dataskärmen, fortfarande på köksbordet. Fem månader har jag varit mestadels hemma nu, åker in till kontoret en eller två dagar per vecka beroende på vad som står på agendan. Vissa veckor blir det lite resor också och det är välkomna avbrott i vardagslunken.

                                              

Men de flesta dagar är rätt lika nu, även om innehållet i mötena är lika omväxlande som vanligt. Det är morgonmöte som avlöses av utbildningar, konferenser, kurser, föreläsningar och fler möten. Alla sker de i digitala plattformar som Teams eller Zoom. På lunchen, dom dagar jag hinner ta lunch, brukar jag ta en långpromenad med hundarna eller göra nåt annat fysiskt. Röjsågen användes flitigt som lunchaktivitet ett tag. lagom att köra ur en tank och rensa hjärnan. I fyra fem snåret försöker jag sen checka ut från anställningen.

Många reflektioner på det stycket. I normala fall hade jag förmodligen träffat nånstans mellan 30 - 100 människor fysiskt, i dag ingen. Jag hade varit i Gävle, Sandviken och kanske en sväng till Söderhamn, idag inte ens startat bilen. Jag hade kilat ner på stan och handlat nåt jag inte trodde jag kunde leva utan, vilket jag förmodligen kunde, nu hade jag röjt lite skog på lunchen i stället. Ja nog har allt förändrats.....

Slänger i mig lite mat och sen plingar det på dörren. Jippiiiii det kommer en kund. Hon går in på toa och tvättar sig, jag kränger på mig handskar och munskydd, fyller i en kopp kaffe och sätter mig bakom ett plexiglas. Spritar kundens händer och börjar jobba. Vi småpratar om ditt och datt, precis som vanligt?.....nä inte ens det är som vanligt. Men dryga timmen senare lämnar hon mig med nyspritade händer och självklart en ny färg på naglarna. Å det är nästan som vanligt.











Som tur är sa jag upp min företagslokal redan i oktober förra året så från och med i sommar drivs företaget från hemadressen och i en minskad omfattning. Skaparverkstan har ju alltid varit här hemma men nu finns även nagelstudion inhyst i ett rum i huset.

Skaparverkstan ja, för er som följt mig ett tag vet ju att jag är "periodare" i skapande, men nån ny läsare kanske hittar hit och undrar lite vad jag gör där? Jo där händer det saker, i perioder.
Jag är beroende av att skapa med mina händer. Shit det får bli ett eget inlägg kände jag nu. 



Tjillevippen








fredag 24 juli 2020

Hajk med Elsa

I två dagar har Elsa och jag gjort skogen tillsammans. Fikat, vilat, vandrat, lagat mat och bara myst. Det va så otroligt fint båda kvällarna och vi tog massor av bilder. Vi var dock fram till civilisationen en dag och käkade sushi. Sista kvällen grillade vi burgare vid Mövens. Det blåste som sjutton så det fick bli engångsgrill som vi sen kunde släcka i vattnet och ta med oss hem. Plockade även hem en hel del sopor efter andra.




fredag 10 juli 2020

Bilddagbok


Nu har det gått en tid igen, sen jag bloggade. Älskar ju att skriva men kommer mig inte för vissa perioder. Nu slänger jag in lite minnesbilder som påminner om vad som hänt de sista veckorna.
(Blev ett långt å segt inlägg, men bra för mig att minnas, läs om ni orkar)


Juni kom ju med så mycket sol och värme och många härliga badstunder. På den här bilden ser vi Elsa som gör en hårloop. Veckan efter midsommar visade badtermometern 27 grader.
Underbara veckor före och efter midsommar med medelhavsvärme.


I trädgården fick allt en sån otrolig fart och mycket blommade över innan jag hann blinka. Vi jobbade dessutom väldigt intensivt dessa veckor så största delen av dagarna satt jag fastklistrad vid dataskärmen i någon form av digital utbildning eller sammanträde.


Men på kvällarna cyklade jag upp till badet och tog mina kvällsdopp. Ibland var det tomt på stranden så man kunde kasta sig i naken, ibland, som på den här bilden, kunde det sitta några och kvällsmysa och se solen gå ner.


Ledig från fritids och jag jobbar hemma då kan Elsa hänga med mig om dagarna när "paranteserna" jobbar.  Paranteserna hänger med sen jag skrev nåt om föräldrar på engelska och stavningskontrollen spelade mig ett spratt.


Men även om jag hade mycket möten och utbildningar kunde vi unna oss lite lunchmys i trädgården vissa dagar. Elsa har ju lite svårt att sitta stilla några längre stunder så här blev det show på hög nivå.


Blompinnarna blev rekvisita och klädbytena många.

Sen blev det dags för en arbetsvecka på Gläntan. Då fick Elsa hänga med. Inte så skoj eftersom det inte va några fler jämnåriga med, men vi gjorde så gott vi kunde för att det skulle bli en rolig utflykt även för henne.

Bland annat återskapade vi ett foto som jag tog för 8 år sen. Elsa sitter på diskvagnen och är ca 8 månader vid sitt första besök på Gläntan. 



Nu åtta år senare är det som om diskvagnen har krympt, eller kan det vara Elsa som växt på sig? 


På grund av Corona-pandemin valde Elsa och jag att sova i stuga och vi hade ju ett fantastiskt väder så vi kunde mestadels vara ute och jobba. 


Nu är det dags för grillade hamburgare med gubbarna. Elsa gav Jörgen godkänt på grillningen och mumsade glatt i sig en burgare med tillbehör. Veteranerna i bakgrunden trivdes på Gläntan även denna gång. Kul att se dem tillsammans igen.


Som vanligt är jag uppe tidigt. Tar en förfrukost på trappen.


Undrar vem som ljuger mest?

Nu är vi hemma igen och det börjar bli dags att varva ner inför den stundande semestern. En utbildningsdag kvar och ett par dagar administration nästa vecka sen så går vi mot lediga dagar och det skulle ju inte falla mig in om den inleds med regn.


Jag hänger i alla fall upp min hammock/hängmatta på altanen ifall det går att sova ute nån natt framöver.


När jag ligger i hammocken ser jag in i växthuset där det växer som tusan. Tomaterna skjuter i höjden och gurkorna går redan att skörda. När man går in och tjyvar tomaterna sprids en härlig doft som påminner om vad som komma skall. När man kan ta en runda på morgonen och äta solvarma tomater innan man går till jobbet. 


Nu är det dags att packa ner hemmakontoret för en tid. Alla pärmar packas ned och skärmar och datorer likaså. Härligt med ett tomt köksbord igen. 3 månader har detta varit min arbetsplats och det lär fortsätta även en bit in på hösten ser det ut som.


Men nu så, klassisk veckotidning med massor av korsord, en kopp kaffe, eller va det te den där dagen. Minns ej. Men fick nyslungad honung så teet smakade ljuvligt med en sked honung i.
Men som jag befarade kom så regnet och jag fick en liten dipp i humöret.


Tvingade dock mig själv att gå upp i syrummet och sy lite fler flaggspel. Det här blev ett i lila toner med återbrukstyger från kusin Agneta så vad passade bättre än att ge det till henne.


Men dessa ljuvliga kvällar. Ljuset som nästan inte vill ge upp och ger växtligheterna nya färgnyanser. Nu kommer det lite regn var och varannan dag och det har blivit kallt på kvällar och nätter. Hoppas verkligen att värmen vänder åter så jag kan njuta ännu mer av sommaren.


Lite färg hann kroppen få innan regnet i alla fall. Snart stundar en ny pappavecka där farmor får rycka in som fritids ibland. En natt blir det även denna gång och vi nattsuddar nästan fram till midnatt. Alice trivs under Curatäcket tillsammans med Elsa. Alice har aldrig varit så förtjust i så barn men har alltid vakat och varit nära Elsa när det ska sovas.


Sommarlovsfrukost


Sommarlovspyssel när det regnar. Elsa gillar att vara kreativ så nu åker akvarellfärgerna fram. 
Det blev en bild till kusin Nellie den här gången.
Jag har plockat massor med smultron till Elsa dessa dagar men den här näven mölade jag i mig själv. Så jävla gött!


När man är ute på skogen kan man få syn på roliga saker. Det här däcket har förmodligen hängt med denna tall sen den var liten. Jag har passera där hundratals gånger men inte uppmärksammat det förrän just denna dag. Då blev det givetvis en bild tagen.

Talldäck eller däcktall?


Häromdagen for jag till Tomtnäs utanför Ockelbo och hälsade på Monica. En snabbvisit eftersom vädret inte var så skoj och vi bara umgås utomhus. Men kaffe, kaka och en pratstund hann vi med.
Tog en lång omväg hem på slingriga skogsvägar och kollade av tillgången på hjortron.


Nu sitter jag här, en förmiddag i juli, solen skiner och kaffet smakar toppen. Jag är glad och tacksam men lite ensam med min kopp. Men jag hoppas på fler dagar med solsken så jag kan bjuda hit några gäster på nybakta bullar och vi kan umgås lite i friska luften.
Det händer ju att det kommer förbi nån då och då och dessa stunder gläds jag mycket åt i dessa tider.
Jag brukar ju värna mycket om min egentid i vanliga fall, men nu är det lite FÖR mycket egentid..... Tänk att man aldrig blir nöjd.....😘 

Stor kram till Er som kikar in här lite då och då!

Tjillevippen!




Tacksamhet

Sov väldigt dåligt i natt, praktiskt taget inte alls. Satte fart på hjärnkontoret alldeles för sent igår kväll så det gick på högvarv till långt in på småtimmarna. Men det va inget jobbigt jag behövde hantera denna gång. Var bara olika vinklingar av tacksamhet.

Jag brukar varje dag försöka ta upp den tanken, ibland bara helt kort, hitta nåt vardagligt att vara tacksam över. Det sista halvåret har det blivit än mer viktigt att låta den tanken komma varje dag. Det finns ju alltid nåt och ibland massor av saker att vara just tacksam över.


 I går va en riktigt bra dag, när jag nu ser tillbaka på den. Jag vaknade tidigt och bakade av två fina surdegsbröd som jag förberett dagen innan. De hade fått vila i kylskåpet över natten och nu fick de jäsa klart på golvet i badrummet, golvvärmen gör susen för sista jäsningen. Bröden dekorsnittades och skjuts in i ugnen på 250 grader. De blev inte perfekta men jag kunde glädja mej åt att det smakade bra och det är ju faktiskt det viktigaste. Så varför inte vara tacksam för att jag fick den där surdegen av Fanny i vintras, tacksam för att jag hållit den vid liv och tacksam för de goda bröd som jag senare under dagen kunde dela med mig av.


Nu berörde vi det där andra som är så viktigt för mig. Att dela med sig! Det är så fint att dela med sig, vad det än må vara. Ord, saker, kunskap, muskelkraft  etc. Ok det blev en avvikelse från tacksamheten. Nä det blev det ju kanske inte alls, glädjen att dela med sig blir till tacksamhet hos den man delar med. Fint!


Mitt på dagen åkte jag till Gustavsängs tomatodling där jag mötte upp "lillebror" med delar av sin familj. Vi strosade runt, plockade tomater och handlade lite andra växter och avslutade vår lilla utflykt på Berglunds bageri i Kungsgården. En härlig eftermiddag där vi tacksamt nog hade vädrets makter med oss. Tyvärr slutade inte dagen på topp för alla. Ett äldre par for i diket med sin fina bil. Men de kunde vara tacksamma för att de inte blev skadade. 

På kvällen lämnade jag lite bröd och tomater till junior och där möttes jag av ett fullsatt bord med glada barn och vuxna som precis skulle äta hamburgare. Att se Elsa så glad tillsammans med sina kusiner och alla vuxna var en fröjd för själen. Tack för att ni finns!


Ja men nu börjar dagen lida mot sitt slut. Stannar till i Lillstugan, får ett glas vin och tar tacksamt emot massage av Erika innan jag cyklar hem i den kyliga sommarkvällen. Det har regnat lite under tiden och det doftar härligt av smultron och andra växter när jag vinglar fram på grusvägen som leder  hem.

Väl hemma kryper jag upp i soffan och sveper en filt om den svala kroppen. Tar ett glas vin och chattar lite med en fin vän. En person som verkligen inspirerar mig fast vi inte hörs så ofta. Men får mig att vara här och nu på ett skönt sätt och jag tror vi även hann med att prata lite om just tacksamhet. 

Ja det var det.......nu kan man ju komma ner på morgonen och sätta foten på en död näbbmus och välja att bli äcklad och arg på katterna eller känna tacksamhet för att de är friska och duktiga på att jaga. Jag väljer det sistnämnda, orkar liksom inte gå i taket över en död näbbmus.

Vill sluta detta inlägg med ett citat från en tjej jag följer på Instagram som även hon kommit fram till att hon inte orkade gå omkring och vara arg, ledsen, missunnsam etc......

"Lev lite för fan!"

Massor av kärlek till er som vill ha!









torsdag 18 juni 2020

Även när man har tråkigt går tiden fort


Ja man märker att det rullar på i en väldans fart när man upptäcker att jag inte hunnit in här på en hel månad igen. Hade ju en förhoppning om att kunna vara lite mer aktiv än så i dessa tider då jag i min enfald trodde att jag skulle ha tid. Men sällan, eller aldrig, har väl maj och juni varit intensivare än detta år. Utbildningarna avlöser varandra och vi kör ända in i kaklet, juni ut. Men att jobba med folkbildning blir ju så förbaskat viktigt när vi drabbas av kriser som denna och jag känner mig stolt över att få vara med och digitalisera densamma så vi kan fortsätta bilda oss på distans.
Men vi hoppas snart kunna vara tillbaka på banan i det vanliga studierummet även om jag tror att distansutbildningarna till viss del är här för att stanna som komplement.

Nog om detta....... men vet ni? Det här är en mycket konstig känsla. Jag ligger i soffan och bloggar och har inget annat att göra i kalendern. Ingen midsommarstång som ska tas ned, inga blommor som ska plockas, inga kransar som ska bindas i en svärm av myggor och knott, inga bullar som ska bakas, ingen folkdräkt som ska sys in eller läggas ut, inga grodor som ska sjungas och inget kaffe som ska serveras i morgon. Skönt på ett sätt men otroligt sorgligt på ett annat. Vi har aldrig ställt in ett midsommarfirande i Oslättfors någonsin vad jag vet.



tisdag 19 maj 2020

Pandemi och psykisk ohälsa

Oj nu blev det tätt på given men det har sin förklaring det med. Igår kväll lyssnade jag på Vardagsprat som handlade om psykisk ohälsa och började fundera lite djupare på det, igen.
Eftersom jag själv har mått psykiskt dåligt till och från har jag givetvis många tankar kring detta. Sen jag erkände för mig själv för snart 20 år sen har jag aldrig haft nåt problem att prata om det. Men jag minns, från min barndom, hur vuxna då pratade om personer som mådde dåligt. De sa: Ja du vet det är nerverna, hen får väl rycka upp sig. Dom sa det också med ett hån i rösten som jag fortfarande kan känna obehag inför. Nedvärderande liksom, nä fy fan va dåligt jag mår av att tänka på hur de pratade.
Men det va just de vuxnas prat, när jag var liten, som gjorde att jag drog mig för att prata om det när jag kände av ångest första gångerna. Alltså shit va minnen som dyker upp när man sätter sig ner och skriver och funderar.



Sen gjorde jag en reflektion till i samband med att jag delade "Vardagspratet" på Facebook. Tror det blev tre likes och ingen delning av inlägget. Allmänt "skräp" på sociala medier delas hej vilt men så fort det handlar om psykisk ohälsa tycks det bli lite obekvämt att dela eller göra tummen upp.  Nån kan ju tro att jag som delar också "är drabbad". Ja vi har fortfarande långt att gå när det gäller detta ämne. Det är fortfarande många som har svårt att förstå att det inte bara är att "rycka upp sig".


Pandemin som nu råder skapar även den psykisk ohälsa. Vi är många som jobbar hemma, många gamla är ensamma och isolerade och många är direkt drabbade av Covid-19 och är svårt sjuka.
Självklart är viruset vårt största hot och bekymmer men den psykiska ohälsan knackar även den på dörren och i många fall slår den hårt. Jag kan själv känna av oron att bli sjuk, att någon nära anhörig ska bli sjuk, att jag känner mig ensam eller att energin bara tar slut och allt känns hopplöst för ett tag.

Men jag tar mig då ut i skogen och lägger mig ned och tittar på molnen som dansar på himlen, tittar på björkarna som så sakteliga vecklar ut sina skira gröna löv i vårsolen, grantopparna som vajar i vinden och kanske ligger jag så nära vattnet att jag kan höra dess kluckande mot stenarna i strandkanten. Då återvänder tron och hoppet på att det snart kommer att bli bättre, snart kan vi umgås igen och ge varandra långa varma kramar.

Vet inte riktigt hur jag ska sluta det här inlägget. Om jag ska låta det gå i dur eller moll men det får nog bli i dur för jag måste försöka vara glad. Jag ska strax åka till Gläntan och träffa några kollegor och hoppas att jag får lite energi utav det. Energi att orka ett tag till att orka vara glad att orka LEVA.


Tjillevippen!!


Vardagsprat om psykisk ohälsa

lördag 16 maj 2020

Jag är en "periodare"

En bild från Testeboån
Satt i går och tänkte på vad jag skulle skriva om härnäst, det var ju två veckor sen sist och jag lovade ju mig själv att försöka hålla liv i bloggen ett tag. Åtminstone under denna svåra tid vi går igenom nu med pandemin. Ibland tar min oro och rädsla över för ett ögonblick och jag blir smått handlingsförlamad. Men då får jag ta till mina små knep och ett av dom är ju spriten. Nä, fel fel fel, den har jag inget problem med utan en ganska sund hållning till. Men jag är "periodare" i det kreativa skapandet.

Hönsen skapar äggen, jag skapade korgen!

Alltså, jag är såå fruktansvärt nyfiken på allt som har med skapande att göra så jag vill prova allt. Å jag gör det, provar massor och fastnar för en del grejer, som jag då går all in på under en period. Sen kan jag falla tillbaka på nåt jag gjort tidigare under en period, sen blir jag nyfiken på nåt nytt jag måste testa, sen tillbaka till nåt gammalt och invant,  ja så håller det på. Har gjort så i hela mitt. Skapandeprocessen pågår ständigt i mig men teknikerna och materialen lever i perioder. 


Ibland har jag funderat på vad som skulle hänt om jag verkligen gått in för en sak till hundra procent och blivit riktigt bra på nåt av allt jag provat? Hade jag kunnat "bli nåt" som de sa när jag var liten?
Nä vet ni, jag tror inte det. Jag tror verkligen inte att jag är den typen. Jag är och förblir en nyfiken "periodare" som kan lite om mycket inom den kreativa världen och det är det som ger mig glädje och en känsla av eufori när jag förstår en teknik, ett materials formspråk, etc. Sen är det liksom klart, för stunden, och så går jag vidare. Ofta går jag vidare genom att inspirera andra att prova samma sak. Att dela med mig av det jag nyss upptäckt gör mig minst lika glädjefylld. Då har min nyfikenhet fått en andra mening liksom.

I yrkeslivet har jag inte alls varit lika "nyfiken". Kanske hamnade jag ganska rätt där från början och blev det jag blev! Men det stämmer ju inte riktigt. Jag skulle ju bli textillärare men blev siffernörd i stället och sen blev det folkbildning för hela slanten. Men ändå helt klart med en röd tråd rakt igenom.

En del av min kreativitet har ju också givit mig ett extra yrke.

Det här skulle jag kunna skriva massor om, och vet ni en annan sak, även skrivandet är ju ett skapande som också ger energi och en slags trygghet att forma sina tankar i ord som sparas i nån form. Ett skapande som görs med versaler och gemener och kan delas med andra eller bara finnas kvar som minne för en själv. När tankar kommer ner i textform blir de liksom lite enklare att hantera, framförallt om det är tankar av det lite mörkare slaget.

Ja den skapande process som jag tror finns i oss alla, mer eller mindre, är något vi ska vara rädda om och låta blomma ut, för det är den magiska kraften vi behöver nu för att ta oss igenom denna oroliga tid.

Var rädd om varandra och utforska skapandet i alla dess former.

Tjillevippen!

Här kan ni se ett nytt klipp från ABF Agera och Hannas serie Jordnära