Dags för en utekväll med dessa juveler. Ella saknas dock, hon var på hockey.
Men annars va styrkan full....nä Olle fattades också förstås. Men nästa gång får han hänga med på äventyret också.
Ja om ni visste va roliga dessa fyra kan vara. Skrattade så vi tjöt åt den ena dråpliga kommentaren efter den andra.....
När vi tömt bilen på vägen hem blev det bara Elsa och jag kvar.
Men va faan, kommer det mer snö....orkar inte skotta mer.
Inte lite det dimper ner heller.
8 april
Dom här två fattar ju grejen med snöoväder i alla fall.
Ligga inne och mysa vid elementet.
Ligga inne och mysa vid elementet.
Åsså blev det dags att dopa Freja.....
Sen blev det dags att operera handen till slut. Den 11 april närmare bestämt.
Gick fort och bra och hemma innan jag knappt hann blinka.
Gick fort och bra och hemma innan jag knappt hann blinka.
Nu gäller det att inte försöka använda vänsterkroken på ett tag.
Men åka till Axmar och käka påskbrunch det fixar man med en hand.
Tog med mig familjen
Tog med mig familjen
Celebert besök på bruke skapade uppståndelse under några dagar i april. Många fågel- och fotointresserade hängde mellan broarna för att få en titt på mandarinänderna som stannade till hos oss några dagar.
Riktigt tjusiga är dom!
Lite söndagspicknick i skuggan av "mandarinerna"
Olle med lite ögoninflammation....
...och fillifjonkan i egen hög person!
Haffade en bäver med kameran vid drummbron.
För första gången i livet har jag inhandlat daliaknölar. Trendigt nu det!
Få se om jag lyckas med dom!
Få se om jag lyckas med dom!
Äntligen bort med stora bandaget och stygnen. Nu en månad kvar i vänsterkroksvilan.
Cykelgänget kom och hälsade på för att pumpa däck....
och jag har kli i fingrarna och provar skapa lite med högerhanden...
Gick att såga med batterisågen om man höll i med foten också.
Måla går ju bra med bara en hand och shit va glad jag blir av färg. Bästa rehabiliteringen ever.
Ni ser väl..., till och med handen är glad!
Ni som läst mina inlägg under åren vet ju hur mycket tid jag lägger ner på "björnjakten" varje år. Många timmar och många mil blir det....och faktum är att jag lyckas till slut nästan varje år. Gått tom ett par år sen 2009.
I år har jag inte lyckats se någon ännu denna månad men dom finns där. Här nedan fastnade en hel familj på samma bild och jag tror nog att det är "min hona med tre ungar" som jag fotat ett par gånger tidigare under åren. Men här är en bild från en åtelkamera.
Det är grymt mäktigt ändå att se dom!
Tjillevippen!
