onsdag 20 juli 2011
Pappa fyller år
Idag fyller älskade pappa 82 år. Han lever i sin egen lilla värld och jag saknar han som fan så som han var innan han blev drabbad av alzheimers. Då var han full i bus och rackartyg och älskade att leka med barnbarnen och vara i skogen och plocka bär och svamp.
Idag tog vi med honom till Oslättfors och fikade vid Kvarnen. Sen åkte vi en sväng på skogen där han jobbat i hela sitt liv. Ja han jobbade ju inte i samma skog hela tiden men det var skogen som gav honom lön för mödan! När vi sedan lämnade skogen bakom oss åkte vi hem till mamma i Åbyggeby och åt smörgåstårta och träffades hela familjen med alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn, Nu finns det ju två magar till som växer i vår familj och det är ju toppenskoj!!! Om det växer en pojke i den ena magen ska han få heta Olle som gammelmorfar och det känns riktig roligt.
Tänk om du kunde läsa det här pappa och förstå hur mycket vi älskar dej! Tokfan! ;)
söndag 22 juni 2008
Min älskling är tillbaka!
Tyvärr blev de tvingade att göra en transplantation av ny hårdisk. Den ena var helt död tillsammans med grafikkortet. Å tänk så mycket man förlorat nu, för naturligtvis var inte allt kopierat. Att man aldrig lär sig.
Nu måste jag ägna en helkväll till att köra in alla program igen. Men det får bli en annan dag.
Förstår inte varför jag åker på allt skit.
Nu är det UVI som däckat mig totalt......
måndag 14 april 2008
onsdag 13 februari 2008
tisdag 23 oktober 2007
Tisdags tema: Saknad!
Saknad gör en ledsen och saknad tar energi.
Jag har mycket att sakna men när jag sätter mig ner och saknar blir jag bara ledsen och nedstämd.
Nu har jag suttit och läst bloggar i dag med tisdagstemat "Saknad" och inser att det finns saker så som nära och kära med mera som ändå bör få saknas lite då och då.
Eftersom jag har mist mitt hem för två år sedan så tror jag att jag har byggt en förbudsmur mot saknad för att orka ta mig tillbaka och skapa ett nytt liv.
När olyckan hände kände jag mig som flykting i mitt eget land.
Dryga 40 år av livet gick upp i rök bokstavligt talat och nu återstod bara det som fanns att minnas i hjärnan.
Så visst vet jag vad saknad är och jag kan idag känna en otrolig samhörighet med min döda farmor som också miste sitt hem i en brand när jag föddes.
En del släktingar har antytt att jag kom med olycka i och med detta, men nu har jag förmodligen fått mitt straff.
Nu blev det ett otroligt personligt inlägg av detta tisdagstema "saknad" men det brukar kännas bättre när man skrivit av sig lite.
Jag brukar göra det lite då och då men bara för egen del.
Nu gör ja stora framsteg om jag klickar på knappen "Publicera inlägg", då är det första gången jag blottar mig offentligt på detta sätt i alla fall. *skratt*
Ja jag har inte gjort det i verkliga livet heller, alltså blottat mig *ler*.
Tur att det humoristiska följer mig vart jag går!
Ha en skön kväll ute i stugorna!




