Minnesvärda möten med björn i mina hemtrakter

Att åka mil efter mil på slingriga skogsvägar har jag älskat sedan jag var barn. Det var ett nöje hela familjen gillade och ofta gjorde tillsammans.

-Pappa ska vi åka å titta efter älg? 

Det var ofta frågan som resulterade i att hela familjen packade in sig i bilen och rullade ut på de vackra skogsvägarna. 

Jag har fortsatt med det hela mitt liv, med egna barn och nu gärna med barnbarnet. Vi kallar det ”snokrunda” nu för tiden och älgarna har bytts ut mot björnar.

Mitt intresse för att ”jaga björnen” med kameran startade för många år sedan då jag hade turen att få se en björn strax bortanför kyrkan i Oslättfors. Det var kvällen före midsommar och solen var på väg ned och skickade sina sista strålar in mellan tallstammarna. Jag skulle ta min vanliga kvällsrunda och bestämde mig för att åka mot Smörnäs den här gången. 

Då står han där på hygget, på vänster sida om vägen. Jag fumlar med telefonen (hade ingen kamera med den här gången) men inser att jag ska njuta av stunden i stället. Det jag minns mest av dessa sekunder är när den reser sig på bakbenen och försommarsolens låga strålar träffar den gyllene pälsen. Magiskt!

Den kvällen beställde jag en ny systemkamera. Ett gammalt fotointresse hade väckts till liv.

Sen har jag haft fortsatt tur. Men det är klart, jag gör många timmar bland stock och sten och på slingriga skogsvägar och det ger resultat.

Nästa stora björnhändelse, jag vill berätta om, var en påskafton då jag på ett mycket märkligt sätt träffade en relativt nyvaken nalle. Även det väster om Oslättfors. Jag hade fått nys om var den höll hus och for dit med kameran och satte mig på spaning. Timmarna gick, några fåglar fastnade på kameralinsen men nalle lyste med sin frånvaro. 

Kaffet rykte fortfarande när jag slog upp den sista skvätten ur termosen.

Till slut hade jag bestämt mig för att vända hemåt. Kaffet hade passerat hela systemet och resterna ville lämna kroppen så en kisspaus fick det bli innan hemfärd. Sätter  mig snett bakom bilen och ser plötsligt att det rör sig i bilens sidospegel. Då behagar han dyka upp, eller om det nu var en hon, vilket jag tror men jag är ingen expert. 

Där sitter jag bokstavligen med byxorna nere, kameran inne i bilen och nalle lugnt spatserande mot min bil. Jag borde blivit rädd, livrädd, men min enda tanke var att komma in i bilen och få tag i kameran.  Jag lyckas att snabbt och tyst åla mig in i bilen och hämta kameran. Men då är jag så exalterad att jag glömmer ställa om kameran så bilderna blir inte perfekta men vi får en stund tillsammans den dagen, nallen och jag.

Vi såg på varandra flera gånger och visste att ingen av oss, i den stunden,  var ett hot. (jag satt ju i bilen nu)  De små runda ögonen tittade då och då upp på mig liksom för att kolla att jag satt stilla och inte gjorde nåt dumt. Den var helt lugn och visade inga tecken på att vilja gå därifrån. Minnesvärt!

Nästa date som kan vara värd att berätta om är än mer speciell. Den hände våren 2019, och ger mig fortfarande ståpäls.

Kvällsrundan liter mot sitt slut. Jag har åkt några mil i bilen, det går inte att sitta ute på spaning nu för det är så fruktansvärt mycket mygg. Sett en älg bortanför Norrtjärn som jag tog några bilder på, så jag hade ju inte gått helt tom den här kvällen. 

Passerar Forsbergs i Råhällan och rullar någon kilometer till då jag får syn på en björnhona som lufsar i slänten utmed vägen. Inser att här gäller det att handla snabbt för att få ett fotominne, innan hon drar till skogs, så jag filmar henne genom vindrutan på bilen.

Men hon vill inte ge sig av. Hon återkommer gång på gång. Verkar vara lite irriterad på mig så jag rullar undan en bit och tar fram kameran. Känner mig lite olustig i kroppen, honan verkar inte vara tillfreds.

Jag tar några bilder och filmar henne igen, då gör hon ett utfall, tar tag i en stubbe som hon river ut på vägen och plötsligt inser min reptilhjärna att hon kanske har en unge med sig. Fattar inte varför jag inte tänkte på det först. Jag flyttar mig ytterligare lite längre bort och spanar samtidigt efter hennes unge. Jag minns att jag funderade över ett speciellt ljud som hela tiden hördes.

Då byter hon sida igen och jag tittar upp mot trädtopparna, jag uppfattar att ljudet kommer därifrån. Mycket riktigt,  där i en svajig sälg sitter hennes unge, nämen det är ju två, nej jag menar tre ungar som klänger sig fast i den veka trädstammen, fyra fem meter upp. Björnhonan ruskar på trädet och visar tydligt att hon vill ha ner ungarna och komma därifrån. 

Jag har backat undan och sitter en bra bit ifrån för att inte påverka händelse-förloppet för mycket. Det tycks inte hjälpa så jag åker därifrån och ger henne 15-20 min för att hon ska få ner kidsen och tryggt kunna lämna platsen. 

Men när jag återvänder kommer hon mot mig på två ben och visar klart och tydligt att det räcker nu, ungarna är kvar i trädet så jag respekterar hennes önskan och lämnar stället. Oerhört tacksam att jag inte kom gående eller på cykel i denna stund. 

Solen har för länge sen gått ner och jag vänder hemåt. Mäktigt!

Se sig själv på film

Usch för att höra och se sig själv på film, det är banne mig ingen höjdare. Just nu sitter jag halvt panikslagen över att jag inte har nån kontroll på vad jag givit mig in på. Men nu är fan satt i båten så då får jag ro honom iland.

Fasen jag trodde detta skulle va lätt som en plätt men tji fick jag.....

Nu sitter jag och klurar på om jag ska ta och dela en historia som jag skrev i Hillebygden i höstas om några av mina björnmöten.

Kan vara skoj att lägga ut den berättelsen här om nån mer vill läsa. Så för att lindra min panik över ljud och bild kommer jag att publicera en text som jag är nöjd med så kanske det känns lite bättre sen.

Tjillevippen!

Mobergskans återkomst i bloggvärlden

Hej, jag är tillbaka, för det kliar i fingrarna. Jag känner mig redo att ta upp mitt bloggande igen för att det är massor av tankar som måste få komma ner på skärmen. Jag har ju varit borta ett tag från detta och det har sin förklaring, som vi tar en annan gång.

Nu känner jag att det är ett måste för mig att öka användandet av sociala medier för att inte bli helt snurrig av detta Coronavirus som påverkar oss alla på något sätt. Mer eller mindre.

Som de flesta av er vet trivs ju jag utomordentligt bra med mig själv, sitter å tomglor i skogen, skapar i ateljén, pysslar i trädgården ja listan kan göras lång. Men NU, när jag MÅSTE distansera mig för att NÅN ANNAN (läs Corona) har bestämt det. Då är det inte så jäkla skoj längre. Å nu börjar det märkas på mig så därför kommer mina kontakter på sociala medier att väckas till liv och bli än viktigare för att jag ska känna att det är värt det. Värt att välja livet!

Oj det sista kanske lät lite dramatiskt men jag menar att det är viktigt att vi sätter hälsan främst och att vi inte får tappa tron på framtiden, för den kommer, det kommer att bli bra. Men kanske inte för alla av oss och för att de som drabbas allra värst inte ska bli fler än nödvändigt måste vi alla dra vårt strå till stacken. Både vad gäller att minska smittspridningen och i möjligaste mån stötta de företag som drabbas. Det är ingen lätt ekvation att lösa det här men jag gör så gott jag kan och det är det vi alla ska göra utifrån vår förmåga. Var rädd om varandra på alla sätt! 

Tappat bort ett års inlägg.....

Drygt ett års inlägg har bara försvunnit....sökning pågår...... Hoppas de går att finna så vi ses igen!

Tjillevippen!!!

28 dagar i februari

Så kom då februari och en ny flunsasväng. I år va den dryg, knappt hunnit återhämtat mig från förra svängen. Men ont krut förgås inte så lätt så det är bara att snora sig igenom även denna. 

Hittade ett fint gammalt kort hos Margitta på hennes mamma Anna och min mormor och morfar, Elsa och Helge i Oslättfors. 

Kravlar mig ur sjuksängen även denna gång och jobbar lite i nagelverkstan.

Ljuset kommer och då blir det fart på hönsen, nu har alla höstens kycklingar kommit igång och börjat värpa och tre av fyra höns blev grönvärpare. Extra skoj eftersom jag förlorade sista grönvärparen förra våren.

När man är hemma och snorar blir man fort rastlös så jag går upp i systugan och återvinner lite jeans mellan varven. Blir väskor och förkläden den här gången.

Piggnar till och drar iväg på stora fjällkalaset mitt i månaden. Calle och Lovisa fyller 50! 25+25 ;)

Elsa och jag stylar upp oss med ett filter från Snapchat!

Åsså kunde jag inte motstå dessa fina gubbar!!!

Nytt filter på snappen!

Maten sinar i hönshuset. Kokar lite gröt åt de små liven. Havregryn och morot fick det bli denna gång. Nu blir dom glada!

Februari går då mot sitt slut. Inventerar fröölagret, det börjar klia i de gröna fingrarna. Snart, snart, snart!!!!!

Nu har jag bestämt mig. Flyttar in företaget till Gävle under våren. Fått tjänstledigt på halvtid bevilat. Börjar på allvar med Nagel å slakt! :)

Tjillevippen!

Nytt år.........

Jag startade detta år med en vecka i sjuksängen, men den 4:e dagen blev det läkarbesök i staden och då passade jag på att ta en fika och köpa med mig sushi hem.

Riktigt skönt att få i sig lite mat som man sluppit laga själv. Febern vill inte släppa taget men det va ingen lunginflammation i alla fall, så det är bara och bita ihop och avvakta tillfrisknandet.

Tur att hundarna kan rasta sig själv på gården i alla fall.

 När det blir en fin dag som denna kravlar jag mig åter ut i bilen och tar en sväng på skogen för å ladda lite batterier.

Så kommer då dagen då det är dags att börja jobba igen efter julledigheten. Denna vecka drar vi igång med lite piff och fix i nya fikarummet för att sen kunna hålla invigning av detsamma

Bra blev det!

Mat mat mat

Olivias snygga inbjudan

 Vintern hänger i och vi har toppenbra sparkföre hemma. Elsa och jag passar på att sparka fram å tillbaka och ibland sparkar vi i tåg. Framförallt när Elsa blir trött i benen. 

Här blev det en liten miss i sittningen ;)

Sista dagarna i december

Det lackar mot jul. Vi har kommit över halvvägs in i advent. Snön har gått bort och det ser ut som om vi ska få en grön jul. Jörgen och jag åker till Gläntan med julklappar till personalen. Jörgen är sjukskriven men jag tar med honom så han får komma ut lite.

Det är otroligt vackert efter vägen när solen går upp. Vi stannar och tar en bild med mobilen.

Att få hjälp med köttbullarna till jul är ju fantastiskt framförallt när hjälpredan heter Elsa och är lika galen som sin farmor. Är hon och jag, alltså båda, på bra humör då är vi ett svårtslaget team.

Fin form fick dom också

Att vara kyrkvärd är ju för det mesta ett väldigt fint och skojigt uppdrag jag har. I adventstider är det ju vackert med alla ljus och alla fina sånger och psalmer som sjungs denna tid. Att ta en bild från sakristian är alltid skoj för att följa växlingarna i naturen där utanför.

Just idag såg det ut så här!

Så kommer då den egna födelsedagen och vi käkar tårta och öppnar paket. Jag blev väldigt glad åt just en speciell pressent. En Chromecast "puck" att sätta i TV:n för att kunne överföra från dator/telefon/platta direkt till TVskärmen. Fantastisk när man tokglor på Netflix och Youtube.

Mina pressanger!

I år blev det en swartzwaldtårta från konditoriet. ;)

Hipp hipp hurra för tomtemor!

I år blir det bara jag, junior och mamma på julafton så vi lagar inte så mycket mat i år. Men lite julgodis ska vi allt ha, en tjälknöl, en liten skinka och mera köttbullar fick det bli i alla fall. Juniors favorit nubbesallad förstås åsså en Jansson. Sen kan julen komma. Glömde jag nåt? Säkert.....men eftersom detta inläggs skrivs i efterhand vet jag att vi överlevde ändå!

Så kom den stora dagen.....snön låg vit på fur å gran.... Nä men väl på gräsmattan var det lite vitt och gatan va isig som attan. Så när jag skulle till grannen och tomta fick jag gå försiktigt för att inte slå på arslet.

Hela dagen va lugn och skön. Vi skrotade mest runt, kikade på tv, fikade och så åt vi då julmiddag för att sedan slå oss ner i soffan för lite klassisk julaftons-TV.

God morgon kära jullottemorgon. Dags att svinga benen över sängkanten och åka upp till kyrkan för lite ideellt arbete. 130 ljus tänds denna morgon. Det blir varmt och ombonat och julottans gäster börjar droppa in.

Så var det då över. Julafton och juldagen och så kom annandagen och först då blev det jul i vårt hus. Elsa kommer och då blir det äntligen paketöppning deluxe.

Det blir ingen riktig stämning förrän hon är på plats.

Älskade barnbarn!

I mellandagarna åker vi till Hamrånge och tittar på all belysning som en familj satt upp, Elsa gillade att gå runt och fota med sin mobil, tror det blev 100 bilder på en halvtimme.

Sen köpte vi en idoltidning och så stannade vi till hos slaktarn med familj för en fika.

Elsa blev kvar hos farmor och på morgonen tomtenissade hon till hundarnas mat.

En av mina fina kunder hälsar på med vin och tulpaner. Innan hon for hem fick hon nya klor! 

Förkylningen tar nya tag och nyårsafton kommer med feber. Bror och svägerska hälsar mig välkommen ändå så vi får en trevlig nyårsafton med dom och Reidar och Mette från grannbyn.

Men innan nyårsfirande "väktade" jag på nyårsbön. 

Men som sagt nu slog den till med full kraft igen så här ligger jag nu några dagar!

Tjillevippen!