Även när man har tråkigt går tiden fort

Ja man märker att det rullar på i en väldans fart när man upptäcker att jag inte hunnit in här på en hel månad igen. Hade ju en förhoppning om att kunna vara lite mer aktiv än så i dessa tider då jag i min enfald trodde att jag skulle ha tid. Men sällan, eller aldrig, har väl maj och juni varit intensivare än detta år. Utbildningarna avlöser varandra och vi kör ända in i kaklet, juni ut. Men att jobba med folkbildning blir ju så förbaskat viktigt när vi drabbas av kriser som denna och jag känner mig stolt över att få vara med och digitalisera densamma så vi kan fortsätta bilda oss på distans.
Men vi hoppas snart kunna vara tillbaka på banan i det vanliga studierummet även om jag tror att distansutbildningarna till viss del är här för att stanna som komplement.

Nog om detta....... men vet ni? Det här är en mycket konstig känsla. Jag ligger i soffan och bloggar och har inget annat att göra i kalendern. Ingen midsommarstång som ska tas ned, inga blommor som ska plockas, inga kransar som ska bindas i en svärm av myggor och knott, inga bullar som ska bakas, ingen folkdräkt som ska sys in eller läggas ut, inga grodor som ska sjungas och inget kaffe som ska serveras i morgon. Skönt på ett sätt men otroligt sorgligt på ett annat. Vi har aldrig ställt in ett midsommarfirande i Oslättfors någonsin vad jag vet.