Kanelbullens dag

En dag som är lite speciell för mig. Jag har under många år gått upp på morgonen, innan jobbet, och bakat kanelbullar. Packat in dom ljumma bullarna i bilen och bjudit folk jag träffat på efter vägen. Det har varit timmerbilschaufförer, vägarbetare, företag efter vägen, grannar, kollegor ja helt enkelt människor som minst anar att de ska få en bulle av en tokig kärring. Det är nåt som ger mig så mycket - att få glädja nån annan som inte förväntar sig det.

I år gjorde jag samma sak förstås och visst är det ju så att en del har börjat förvänta sig nybakta bullar just den här dagen men det får väl va så då. Jag gör det för att jag tycker det är kul att glädja andra. För ni vet, det funkar.
Le mot nån annan och du får ett leende tillbaka - förr eller senare.

Men alla är inte glada. (men dom fick inga bullar heller)  "Men nu äre ju mina bullar och jag gör det på mitt sätt - å det är nästan hemligt! Ska vi säga så?"

Tjillevippen!